Splice.

Det är ungefär så jag känner mig, som en jävla skarv.

Avskärmad från livet, något man kan utsätta sig själv för om man vill ställa till med något jävligt onödigt.

Vägen tillbax är förbannat krokig. Att våga titta upp från marken när någon passerar är säkert lättvindigt för de allra flesta. Men jag kollapsar tamejfan.

Så då uppkom den briljanta idén, en blogg är ju svinbra. Eller inte. 

Vi får väl se vafan det blir. Typ enklaste sättet att sluta vara blyg, fast jag för ett par år sedan var totalt tvärt om,  'den nakna bloggerskan' borde ju kunna få ett par besökare, haha.

Men att skaffa en blogg när man inte haft något liv på ett par år leder nog inte så långt. Jag har ju för fan inget att skriva om.

 Sedan funderar jag över hur anonym jag skall vara. Jag existerar inte på något socialt forum, så jag kommer inte göra någon direkt skyltning med detta. Mm vi få se.